Ärlighet vara oftast längst

Det har varit full fart hela helgen och både regn och sol. När K for för att handla lite och skicka paket hittade han en damplånbok, tjock, fulla av kort och pengar. Den låg fullt synlig i dikes slänten och hade gjort det sedan tidig förmiddag nu var det nästan kväll. Han hittade telefonnr i plånboken och fick tag i kvinnans man. I det huset blev det glädje vill jag lova och han stack iväg på sin moped någon halvmil. Jo, kvinnan hade gjort den ganska vanliga gesten att lägga plånboken på biltaket och åka iväg. De hade letat som galningar men visste inte riktigt var den trillat ner från taket. Klart att korten redan var spärrade men en del går ju att låsa upp igen, ganska mkt kontanter och personliga grejer som ibland inte kan ersättas. Inget knussel där, K fick hittelön, då blev han nöjd. Jag är så glad att han är ärlig, för tillfället gör ju tjuven och här ute på landet finns sällan någon som ser eller hör. Man gör som man lärt sej hemma, i söndags-skolan eller t.ex på kollo. Men trampar jag någon gång på en sedel, stor eller liten, på gatan eller vägen, så tar jag den som min för det står ju sällan ägarens namn på den ;0}

Senare ska jag berätta hur det var när vi var på loppis i lördags, som säljare, jag och min kompis!