Medan jag åt min frukost i morse, honungsyoghurt och müsli, tittade jag ut på ett fruset vinterlandskap. Småfåglarna är redan framme, tjattrar och tittar efter frön/talgbollar så jag ska be K sätta upp fröautomaten redan i eftermiddag. Några dagar tidigare än normalt för inget är ju riktigt normalt i år. På gårdsplanen ligger drivor med lönnlöv fastfrusna mot marken, de måste tina innan de kan krattas ihop och köras bort. Den stora kastanjen släppte sina gulgröna löv i solskenet igår likt en jättes hand hade skakade trädet. Termometern visar äntligen på några plusgrader men is och snö vill inte smälta. K som hade födelsedag i lördags säger att han inte kan komma ihåg när det var så här kallt redan i slutet av oktober.
I natt har jag sovit under mitt påslakan av kraftig denim, ett riktigt höst och vinter påslakan som jag bara älskar så mycket. K tycker att denimtyget gör att det blir så tungt men det är just den känslan jag tycker om.
Lite som att krypa ner i varmt bo, ett ide, låt det blåsa och storma bäst det vill utanför. Nä, K valde ett lättare påslakan denna vecka och det får han så gärna, lika är man aldrig i allt. Jag har påslakan för alla årstider, för december o jul, för våren med blommande frukträd eller med svalor, vita med jordgubbar för sommaren och lite mörkare färger till hösten. På så sätt blir det aldrig tråkigt att bädda och det som slits mest här hemma är ju underlakanen ;0}
