Kalle Morot

Min pappa hette Åke och det var ett ganska vanligt namn på den tiden. Hemma i byn där jag växte upp kallades han också något annat. Ungarna skrek, 

- Hej Kalle Morot, när han kom åkande på sin moped. 

Han vinkade glatt tillbaka, för han var omtyckt nästan av alla. För pappa var snäll, hjälpsam och alltid glad. Han jobbade som sjukvådare, ungefär som en sjuksyrra idag.

Att han kallades Kalle Morot berodde på att han inte åt kött och fisk. Han var vegetarian och det visst folk om och tyckte var lite underligt. Åt man inte kött berodde det ju på något, något konstigt kanske? 

Konstiga ideer som att inte döda djur förstod folk sig inte på. Speciellt inte på landet, där slaktade man det som skulle ätas. 

Vi hade heller inga höns hemma vilken de flesta på landet hade. Det var billigt att föda upp höns då. Hade man höns måste man ju ta bort en höna eller en tupp ibland. Antingen äta upp den eller gräva ner den. Jag tror inte pappa ville döda något djur, inte ens en ung kyckling. 

För pappa bankade aldrig på någon, varken människa eller djur. Det låg inte i hans natur. Han var ju snäll mot alla. 

Han sa till vår mamma, att uppfostra oss flickorna fick hon göra. Om han hade haft en pojke skulle han ha uppfostrat honom. Han fick ingen son och det tror jag han var glad för. 

Arg såg jag honom bara 2 ggr i livet men då gick han ur vägen. Tjurskallig och envis var han, sa mamma, men det tyckte jag var rätt ok.  

Att födas i en familj med många barn har sina för och nackdelar. Många barn som skulle ha mat och kläder. Mycket oro men också mycket kärlek. Jag vet att pappa var en älskad lillebror fast det kom två systrar till efter honom. Många systrar och bara en storebror gjorde honom till den han var. Mjuk, snäll och omtänksam, omtyckt av alla. Våld föder tyvärr våld och en fin barndom är en bra start i livet.

I dag är det 5 år sedan du somnade in, pappa <3

Ditt liv blev långt och strävsamt. Jag trodde länge du skulle bli 100 år men du hann bara bli nästan 97 år. 

Tack pappa, för att just du var min pappa. Jag saknar dej ofta. För snälla människor bär man med sig i hjärtat och minnet, alltid!