En vandrare från färdvägar vida

Det känns konstigt att veta att K aldrig mer kommer att säga 

- Hej grabber, på det där svenskamerikanska sättet och jag ofta med skratt i rösten kommer att svara 

- Här kommer mina grabbar, god morgon! 

För när jag sa något och hade varit på toa visste de att jag var vaken, Sesam och Lille Kungen. Dax att hoppa upp i sängen, hälsa och se om där fanns något gott?

Hur gamla Sesam blev kommer vi aldrig att få veta. Någonstans mellan 7 och 10 år kanske. Kastrerad blev han av oss iallafall 2007 för annars hade han troligen blivit ihjälslagen av traktens största hankatt. 

Ljusa vår och sommarkvällar höll han mej sällskap på verandabänken och var han kom ifrån, nobody knows. Sedan blev han min växthuskatt och en god lyssnare. Jag pratade och han svarade ibland med något strupljud. Ibland försvann han dagar i sträck men återvände alltid. Han luktade hö och stall när han var yngre och jag kallade honom Sam. 

Skygg var han på den tiden för höga röster, motorljud och barnskrik. K visste hur han såg ut men inte så mycket mer. I mitt växthus trivdes han även då där var ganska varmt och fuktigt. Jag fick klappa och kela, nosa och lukta i hans päls på katters vis. 

En stor råttfångare var han också och det gjorde nog att han överlevde i unga år. Han visade gärna sin fångst, ibland lät han andra katter få den. Han hade ett speciellt läte som talade om 

- Nu kommer jag med middag, kom och titta! Då ändrade jag hans namn till SeSam 

2012 i början av september bestämde han sej för att bli huskatt. Se bild här på honom efter soppreceptet. Han blev en innekatt som gick ut ibland och han fick följa med oss vid flytten till stan 1 augusti 2013. 

I början av den här veckan svullnade han upp i buken och igår blev jag riktigt orolig. Han ändrade sovplats flera gånger, han hade det jobbigt. 

Hans blick sa - Du, jag mår inte så bra, du fixar det här va? 

Det blev akuttid och veterinären sa att det både var FIP och nedsatt leverfunktion. En lugnande spruta och en kanyl i tassen en kort stund senare för den dödliga dosen. 

Igår var jag så trött av oro och för lite sömn, skönt för honom att sluta lida. Idag gråter mitt hjärta för jag saknar honom så. Jag höjer handen, jag vinkar och viskar 

- Tack för allt, du vackraste, du käraste med ögon så grå. 

Sesam - 16/1 2014 - RIP