Hemma på vår gata

"Hemma på vår gata i stan" ser de ut att aldrig bli färdiga. Redan i somras, början av juli, när vi bara åkte förbi på gatan för att se var den lediga lägenheten fanns var det uppgrävt på andra sidan. Nu har de varit igång sedan mitten av augusti på den här sidan..... Nästan varje morgon gräver de ett nytt hål längs gatan som de fyller igen senare på dagen, jäkligt skumt! De kanske inte vill att jobbet ska ta slut?

Jag går ut och sparkar löv i parken, andas in höstluften som luktar mylla och tittar på ett gäng barn som leker i lövhögarna. Ingen blir blöt eller fuktig för något regn har det inte kommit på många dagar och löven prasslar så härligt. Känner att idag borde jag nog ha tagit en tunnare kofta under sommarjackan för lite kyligt är det.

När jag senare tar upp bulldegen på bakbordet hör jag en liten katt som går och "piper" Det är lille Kungen som fortfarande tror att vi bor på landet och nu när det skymmer vill han ut.

Jag öppnar balkongdörren och han smyger ut. För att dricka blomvatten från faten på balkongen, för andas kall luft och för att stirra och lyssna ut i mörkret. En kort stund senare kommer han in igen och jag vet att nu är han nöjd.