Efter en seg förmidag då ingenting riktigt blir gjort, sätter jag igång flera projekt samtidigt. Gillar när det flyter på, blir mera kreativ när mycket sker ungefär samtidigt. Förbereder dagens måltid, fisk i ugn, packar upp en maskin tvätt, hänger tvätten och sätter igång assistenten för vetebröds bak. Då långt borta i oväsendet ringer hustelefonen. Snabbkoll på presentatören, mellandotterns mobil.- Hallå, hur mår du, är allt bra?
- Jadå mamma, har just köpt en lägenhet, en 2:a på 75 kvadrat, 2 000 000 kr bara, äntligen, så fin!
- Hoppsan, äntligen din tur alltså, grattis, är du nöjd......, var då?
- Jadå mamma, i närheten där jag bodde förrut, fast på 3:e våningen utan hiss, vi får bära dej upp, haha!
Vi pratar i ca 10 min, om att hon varit i London, om den kommande semestern i Florida i slutet av december och om att hon mår väldigt väldigt bra just nu. Sedan springer hon av tunnelbanan någonstans i Stockholm, till sitt jobb där tis - tors varje vecka, bye. Jag sitter på stolen i mitt kök, ser att vete-degen håller på att jäsa över kanten, ler lite fånigt och bara fnittrar.
Jag såg ett program från DOX om kvinnor i Indien, om en kvinna som fick sin 2:a dotter, en katastrof. Mannen tyckte hon kunde lämna henne på ett barnhem, men jag är ju inte död? sa kvinnan. Då får du försöka göra dej av med henne, du vet det finns sätt, sa hennes man. Den indiska kvinnan lämnade sin man för hon kunde inte tänka sej att göra sej av med sin dotter. Nu, 19 år senare vinner dottern en stor skönhetstävling, Miss India eller något liknande och hennes mamma strålar av glädje. Jag kan sitta på bussen, säger hon, helt plötsligt ler jag fånigt och bara fnittrar!
Vi fattar olika beslut i livet, ibland svåra men ibland ganska lika, kvinnan behöll sin nyfödda dotter och jag gjorde aldrig någon abort för ca 34 år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar