Mi lelle gran så grön och fin

När jag bar in den lilla granen i uthuset för en veckan sedan tänkte jag på pappa. Allt som har med jul och granar är för mej väldigt mycket pappa. Det var han som fixade julgranen när jag var liten. Det gick till så att han såg ut en gran att hugga redan i slutet av sommaren.och sedan hittade han förhoppningsvis den igen innan jul. Var det mycket snö blev det värre fast jag tror han hade ett alternativ också. På den tiden gick de flesta på landet bara ut och högg sej en gran, att fråga markägaren var ovanligt. Storskogen ägdes ju av något som kallades "allmänningen", ett skogsbolag eller någon storbonde. Ingen saknade en gran, det var normalt svinn. När jag blev så stor jag kunde åka med ut i skogen på skidorna, fick jag följa med när den skulle huggas ibland.

2010

2010 års gran har vuxit till sej och haft ett fridfullt år i ny bildäckskruka. Nu får den komma in igen i december och åter bli pyntad för den klarade ju av inomhusluften ganska bra.

2012

Pappa sjöng alltid på Taubes "Knalle Juls vals" när han bar in granen dan´ innan julafton och speciellt de här spridda textraderna älskar jag mest av alla 

Här va dä gran!
Sista i stan,
dagen före doppardan!  

och 

Mi lella fru,
du är så söt!
Nu ä dä jul... du kokar gröt!