Igår kväll när K kom hem sa han att nu lyser en sjuarmad ljusstake i fönstret till det lilla torpet och jag blev så glad. Vi vet att det är sålt och att det är unga människor som köpt husen. De har tagit ner en massa träd, fått in luft och ljus på tomten och framförallt tagit hand om veden. Eldat ris, sågat och huggit i massor och det ligger i prydliga vedfloder med täckning över, precis som det ska.
Klart att jag måste se hur det lyser, så strax efter 17 tog jag cykeln och åkte dit. Det var nästan kolmörkt ute men inte lyste det i något torpfönster inte.Tänk, jag blev så besviken där jag stod på landvägen. Har liksom väntat på gulvit ljus ur något fönster i flera, flera år Visst på sommaren någon gång har taklampan varit tänd bakom fördragna gardiner men inte ett ljus från september till maj månad ungefär.
Jag åkte hem igen och tänkte att det var nog tillfälligt, inget att bry sin hjärna med. Fast......lite senare slog det mej att det är ju unga människor som har torpet nu, kanske använder de en timer?
 |
| Ingen glesbygd b a r a vischan! |
Så strax före kl 20 var jag tillbaka på stora vägen igen och nu lyste ett varmt sken från fönstret på bottenvåningens framsida när jag kom fram. Stod en stund vid staket och bara kände hur fint det var. Ett välkomnande ljus på hemvägen betyder så himla mycket en mörk kväll i början av vintern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar