Sett med en 18-årings ögon

För ett par kvällar sedan när jag letade efter någonting helt annat i mitt torkrum stod jag plötsligt med en liten bunt foton i handen. Både färg o svartvita bilder från ganska länge sedan. De flesta var på mej själv och jag tror att en del härstammar från en tavla som min äldsta dotter hade knåpat ihop. Hon letade fram alla tänkbara "lösa" foton och satte de bästa bakom en tillklipp fond med hål för bilderna. Det var modernt och kul men jag tror också att tavlan med ram och glas ramlade i golvet och gick sönder några år senare.

 

Ja man kan nog säga att jag blev nostalgisk när jag såg ett kort från sommaren då jag fyllde 18 år. Ett ateljefoto i svartvitt för jag jobbade då och hade råd att kosta på mej en "serie" på 9 st kort. Det konstiga är att jag alls inte kommer ihåg vad jag tjänade i månaden - biträde i en affär - inga anteckningar om det finns sparade heller. Minns bara att min mamma tyckte det var en "skitlön" och att de nästan utnyttjade min arbetsvilja, ungdom och glada humör. Innan det jobbet hade jag arbetat i djurpark för 3 kr i timmen några somrar och i familj som barnflicka för 800 kr i månaden inklusive mat, eget rum o toalett.

18-åringen på kortet som fortfarande bodde hemma, drömde om egen lägenhet, familj och barn. Inte så konstigt då, de som inte skulle läsa vidare i många år oftast "gängade" sej i 20 års-åldern. Först skaffade man sej barn sedan levde man livet när man blev 40 år. "Vanliga jobb" fanns det gott om, hyrorna var billiga, även maten och det gick att spara en slant om man ville. Att gå ut ofta och att köpa de senaste kläder/skorna var då som nu ganska dyrt. Det fanns en framtid, det gick att arbeta sej upp för den som ville och orkade. Att ta dyra personlån förekom inte alls men jag tror att det första bosättnings-lånet på 3000 kr kom bara några år senare. Det var bra att ha föräldrar som kunde hjälpa till om lönen tog slut lite för tidigt. Inte alla hade det så gott ställt och så tyckte de att barn med egen lön = klara sej själv. Man blev vuxen lite fortare då men ändå på ett mera blåögt sätt. Sverige var fortfarande ett väldigt litet land i den stora världen.