Nu lyser åter trygghets lampan

När skymningen tätnade kring husen smög jag in och tände fönsterlampan i uthusets vävkammare. Nu får den lysa i 6 månader framåt till den sista mars nästa år. En miljölampa på 4 watt som sprider trygghet och ljus i den mörka höst/vinter natten med sitt milda sken. Den välkomnar mej om ingen är hemma och talar om att här bor och lever människor. Den är tänd i ett fönster till ett rum som jag alltid sett som mycket speciellt.

Här finns vävnotor, handskrivna med blyerts på träväggarna, här hade min äldsta dotter sitt krypin i nästan 6 år. Sedan tapetserade vi om och sonen tog över rummet i 2 år och sedan fick det bli mitt alldeles egna datorrum i ca 5 år. Om väggarna kunde tala skulle det berätta många hemligheter och många otroliga historier. Numera hörs ingen dator eller tv, inte heller musik eller telefon i rummet utan bara värmefläktens surrande.
Idag är det tork och blomrum sedan flera år och vill jag vara alldeles ensam går jag dit och sätter mej. Jag tänker bäst där om jag är ledsen eller orolig och när det snöar ute är det som att sitta i en egen hemlig värld.

Vi fick en fin söndag med sol, nu regnar det igen, välkommen OKTOBER!!!