Redan vecka 43

Ibland blir jag så där förvånad och tänker, men jag jobbar ju inte längre! 

Mina dagar och veckor går så fort ändå och tråkigt har jag aldrig. Blir lite irriterad på mej själv att jag glömmer att blogga. Det är nog så att jag ibland tycker, där finns är väl inget att skriva om.

Nu har vi haft 3 st mornar med frost förra veckan och nu gulnar löven på träden i stan också. I lördags morse och långt fram på eftermiddagen låg dimman kvar. Idag tog det också lång tid att ljusna och nu luktar det höst. Ingen nederbörd på länge och det är bara bra.

Vi började höststäda på balkongen i helgen men väntar med det sista någon vecka till. Äppellådorna står stadigt i sitt hörn med täcken att lägga på. Tunt skydd är där redan för småfåglarna letar mat och de vet att vi har äpplen.

I förra veckan satt jag en stund på en bänk i solen i vår park. Då blir jag bara ilsken för vår stadsträdgårds-mästare skulle jag villa tala med. 

Ja det är en kvinna faktiskt och jag är inte nöjd med hur det ser ut i parkens rabatter. Det är nog fint och bra med en djungel av perenner men de skymmer sikten så till den milda grad. 

Många människor springer nästan genom parken dagligen och kanske inte tänker så mycket på det. Skugga blir fort också!

Att se vem eller vilka som går 20 meter bort är omöjligt. På hösten, på sommaren och delvis på våren. På vintern vissnar de flesta perenner och det är mera luftigt. 

Det här jag skriver om är bara ett stycke från huvudingången och i mina ögon tokigt. Resten av parken tycker jag väldigt mycket om. 

Jaja, smaken är som baken delad som tur är!