Äntligen, blev så himla glad!

Nu skjuter mitt gamla citronträd på mellandotterns balkong skott igen, nu är det hopp om livet.

I går fyllde min äldsta dotter år och nu har hon passerat 40 strecket. 

När hon föddes var maj och juni det året mycket varmare och framför allt den 8 Juni. 

Det var mitt första barn och -70tal och de hittade konstiga antikroppar i mitt blod. Jag är Rh positiv så det var/är inte problemet. De tog iallafall det säkra före det osäkra och bestämde att de skulle sätta igång förlossningen vid beräknat datum. 

Ev blodbyte var också inplanerat och att få barnet på magen direkt var inget att tänka på för mej. Barnet skulle stickas i foten så fort det kom ut och blodet skulle kollas upp med en gång. 

Barnet var planerat till den 8 juni men de satte igång mej redan den 6 juni. Då fick jag tabletter under läppen men inget barn ville komma ut den dagen. Bara värkar som inte hade någon verkan alls under hela dagen. 

Den 7:e fick jag vila på sjukhuset och den 8:e satte de igång mej igen, med dropp. Min dotter föddes på kvällen och jag är säker på att jag skulle ha gått över tiden minst en vecka eller kanske två. Något blodbyte behövdes aldrig, hos henne fanns inga konstigheter i blodet. 

Antikropparna i mitt blod har jag nämligen alltid vet jag nu. Efter mitt tredje barn blev de så intresserade att veta vad det kunde bero på. Troligen har jag som barn fått fel blodgrupp vid blodtransfusion och har utvecklat antikroppar. Ingen av mina fyra barn har "ärvt" antikropparna av mej heller. 

Jag fick njurbäcken inflammation någon timme efter förlossningen, blev jättesjuk och låg kvar på sjukhuset till midsommarafton men det är en annan historia. Därför vet jag också att juni var fantastisk fin det året. 

Idag har jag mycket svårt att få/ta blodtransfusioner om inte blodet renas 2 ggr först. Låter lite krångligt tycker jag och hoppas naturligtvis att jag inte behöver få det någon mera gång. Hoppas kan man ju alltid, eller hur?