Mammas födelsedag

Jag kokar röda vinbär på spisen, för 2:a gången den här sommaren. Klockan är över midnatt och jag tänker att nu är det den 3 augusti. 

Det var min mammas födelsedag och om hon levt hade hon blivit 95 år idag. Nu dog hon redan för 25 år sedan, bara 70 år gammal. 

Min yngsta dotter föddes i augusti det året också och blir alltså 25 år i år. En föds och en dör i samma släkt, inte så ovanligt. 

Jag brukar säga att blir jag 70 år och några månader så har jag överlevt min mamma och det är ju bra. Idag är vi vana att människor blir ganska gamla både här och i t ex Japan. 

Jag tycker det är rätt tråkigt att mamma inte blev äldre. Hon drabbades inte av en olycka, fick inte demens eller blev inte sängbunden i flera år. 

Mamma fick BARA cancer och det gick väldigt fort i slutet. Då strax efter hon dött, trodde jag mamma gav upp när hon fick beskedet. Idag vet jag att hon kämpade in i det sista och trodde hon skulle överleva. Hennes dagböcker berättar det på flera sätt. 

Vi lever och vi dör. Ibland blir vi ihågkomna om vi fortsätter berätta för våra barn. Om mamma och pappa, om morfar och mormor och om farfar och farmor.

Min mamma var vacker och stolt. 

Hon hade temperament och ett iskallt lugn. 

Hon var roliga och också urtrist. 

Aldrig tråkig men ibland för saklig. 

Hon var musikalisk och hatade tyvärr jazz. 

Mycket intelligent men blev ändå aldrig barnläkare. 

Mamma älskade oss, min syster och mej, men berättade det aldrig med ord. 

Vi visste det ändå, för kärlek kan vara ordlös ibland.