Inte höst här än och memory lane

Det är lite blåsigt när jag går ner och köper kattsand. De som använder sanden ligger på balkongen och sover eftermiddag. Bara att titta på dem så vet jag om vädret är skapligt. De får ligga kvar, balkongdörren står öppen, snart hemma igen. Soligt mellan varven och +18 grader, många är påpälsade fast det är så skönt. 

Frys in hösten och svettas in våren sa folk när jag var barn. Så sant, tids nog kommer kylan ändå. 

Har varit borta från bloggen en tid men nu är jag här igen. 

K har haft semester en vecka igen, skönt och trevligt för oss båda. Alla fönster blänker nyputsade och höstgardinerna är på plats. 

Så höstlikt är det inte här ännu, bara mörkare om mornarna. Det har bara varit frost på landet men inte i stan. Lite löv blåser omkring från träd som står torrt men ungar springer fortfarande kortärmade ute flera timmar. 

K har köpt nya vinterkängor innan hans storlek hinner ta slut. Han har också lärt sig baka sockerkaka och göra mera husmanskost. Roligare att göra det tillsammans. 

Just nu sorterar jag genom dukar och andra textilier, allt går inte att spara. 

Hittade ett kort som jag tycker så mycket om. Året är 1994 och det är mitt i sommaren. Ingen av barnen har flyttat hemifrån ännu. Två av dem framför kameran, en bakom kameran och en leker nog med kusinerna. Egenodlade jordgubbar på tårtan som vanligt, torr gräsmatta och solsken.

Det andra kortet är taget med glassbilens engångskamera. Det kortet får mej på bra humör, alltid!

Platsen är ett stycke utanför Venezuela och i början av okt 2002. Där pelikaner och kolibri flyger och det bästa som finns är att åka catamaran. Snorkla, bada och äta barracuda till middag. Yngsta tjejen älskade att bada, det syns eller hur?